FÖRINTELSENS HANTLANGARE KAN DYKA UPP IGEN

Har du hört talas om Milgrams lydnadsexperiment? Om du har, hoppa ner några stycken ner i texten, annars: Stanley Milgram var psykolog vid Yale-universitetet som utförde experiment där han ville undersöka människors benägenhet att lyda auktoriteter. Bakgrunden var hur vanliga människor under Naziledarna i Tyskland kunde göra sig skyldiga till mord, tortyr och andra övergrepp under Förintelsen. Experimenten började i juli 1961.

Experimenten gick till så att försökspersonen, som trodde att han var lärare, ställde frågor till eleven, som var invigd i försöket. Läraren övervakades av en auktoritär experimentledare. Läraren trodde att det hela var ett försök som gick ut på att koppla inlärning till straff (elstötar).

Läraren fick själv prova på en stöt om 45 volt. När ”inlärningen” satte igång ökades efterhand stöten vid felaktiga svar. Eleven, som satt bakom en vägg, fick i själva verket inga stötar, men spelade upp skrik som korresponderade mot spänningen. Eleven bankade i väggen och klagade på sina ”hjärtproblem”.

Under experimentledarens order utdelade 65 procent av deltagarna experimentets maximala stöt, 450 volt.

Milgram drog slutsatsen att vanliga människor under auktoritär ledning kan utföra brott som förekom i Nazityskland.

Kritik har riktats mot Milgrams experiment och slutsats, bland annat av beteendevetaren Erich Fromm som menade att en forskare inte kan dra sådana slutsatser som Milgram gjorde i ett laboratoriekontrollerat försök. I stället ville Fromm studera människor i levande livet. Fromms kritik har dock svagheten att den inte vederlägger Miligram på något konkret sätt, Fromm kan inte bevisa sin tes. Vidare trodde Fromm att människor som utför brott gör det beroende på grund av sin personlighet och inte beroende på situationen.

Det synes vara en psykologisk spärr som hindrade den judiske Fromm att se med öppna ögon. Resultatet av Milgrams experiment, som upprepats med liknande resultat, pekar mot att helt vanliga människor kan begå hemskheter bara de står under kontroll av en auktoritet.

Dyker det upp en karismatisk demagog, en auktoritär ledare, då har vi anledning att fråga oss själva: Är jag beredd att lyda blint? Om du har en auktoritär chef, fråga dig då hur mycket ditt kapital av civilkurage räcker till. Om du har barn, är det bättre eller sämre om du uppfostrar dem till kritiskt tänkande och ifrågasättande. Ligger det inte något friskt i uppkäftiga ungar?