Som man bäddar får man ligga – det gäller även media med
sina egna agendor – och efter att ha tigit ihjäl ett parti som kandiderade till
riksdagen 2010 och lyckades ta sig in, som blev utsatt för ett hatiskt angrepp
från en präst i Storkyrkan när de nyvalda SD-politikerna stolta klätt sig i landskapsdräkter
och nu skulle in i det politiska finrummet, då får vi acceptera att de är en
del av den svenska demokratin, det vore ganska odemokratiskt att hävda något
annat. Själv röstade jag på Folkpartiet. Det känns bra.
Nej, vad jag tänkte ta upp är jag-du-möten. Martin Buber,
den tyske dialogfilosofen är förstås allerstädes närvarande. ”Där dyker han upp
igen” som en vän brukar säga. Han introducerade mig till Buber och det är en
hel värld fångad i 8 pregnanta små böcker.
I ett sådant möte glömmer både du och jag framtid och
historia. Det är nu! Då fångas vi i ett ögonblick där vi förenas. Det är
riktigt bra och ger en känsla av välbehag. Så sant! Jag har faktiskt upplevt
sådana möten och upplever dem fortfarande. Men hallå, skulle mellansonen ha
sagt, är det alltid så?
Jag rannsakar mig och ser: Han har rätt. Det är inte
alltid så. På måndag ska jag träffa yngste sonens lärare på ett
utvecklingssamtal. Kanske skulle jag hoppas på ett jag-du-möte? Utan historien
i skolan där han utsatts för diskriminerande behandling av läraren, utan tanke
på kommande omdöme som betyder mycket för hans närmaste framtid? Nej, Buber får
stanna i den dammiga och diminutiva bokhyllan. Här står mycket på spel och
Buber är ibland mest för köksbordsfilosofer, för lika diminutiva människor som
drömmer om peace-and-love och flower-power.
Kanske Neville Chamberlain på sitt besök i Berghof 15
september 1938 upplevde att han fick ett riktigt fint jag-du-möte med den man
som skulle ödelägga Europa? De satt och glömde allt som föregåtts och de hade
inte någon som helst tanke på de 55 miljoner människor som skulle dö i andra
världskriget. Eva kommer in och serverar the. Neville tar en klunk, det är
magiskt fint, han klappar en av de snälla och väluppfostrade schäfrarna och
tänker att det är fred just nu. Just nu i detta fina ögonblick.
Buber har fina tankar men kan utnyttjas av sluga
maktspelare. Till och med 11-åringen begriper att den han pratar med kan ha
onda avsikter som kan skada honom. Han är förmögen att göra en enkel cost-benefit-analys av samtalet han är
indragen i. Detta är inte den bästa av världar. Den är till och med ibland en
värld som kan liknas vid ett nollsummespel. Sedan får köksbordsfilosofer hävda
vad de vill med emfas -:)