tisdag 12 mars 2013

NÄR LOGIKEN GÅR HEM

Det finns flera sätt att samtala. Själv upplever jag att jag talar olika till olika människor. Samtalar jag med en homo docens, en individ som i sitt livskall upplever att han ska ösa ur sin rika skatt av erfarenheter och kunskap, då blir det snällt till att lyssna.

Skulle jag med en sådan docens-människa faktiskt hävda att jag tycker att han har fel, förbyts samtalet genast i debatt av det mer tråkiga slaget. Det är helt omöjligt att samtala då, Bubers jag-du-möte känns väldigt avlägset.

Om vi rör oss bland mer normala människor har Tina Kindeberg skrivit utmärkt, bland annat om samtalet i Pedagogisk retorik (Natur & Kultur, 2011). Det var något år sedan jag läste, men kommer ihåg det jag fastnade för.

Det finns, enligt Kindeberg, olika typkaraktärer (förmodligen hämtar hon dem från Aristoteles). Den förmedlande vet något, använder logos och skapar i samtalet en jag-relation. Den kommenterande tycker något, använder pathos, appellerar till lyssnarens känsla, det blir en jag-du-relation. Sist kommer den sonderande som övertygar genom sin karaktär, ethos, och skapar i bästa fall trovärdighet. Det blir en vi-relation.

Jag själv har sällan lyckats övertyga någon om att jag har rätt i något genom att använda logos. Går våra åsikter isär är det hart när omöjligt att med logik övertyga. Det blir en spärr i samtalet, kanske en obehaglig känsla hos den andre om det skulle visa sig att jag har rätt och han eller hon fel. Förlorade ett jobb på detta sätt.

Den kommenterande stilen där vi låter känslorna blomma lite, har för mig visat sig vara mer lyckosam, och jag får bita mig i läppen för att hålla mig fast här för att inte övertyga med logik. Nu finns till exempel teologer som framgångsrikt använder logik kopplat till pathos. En av dem är Stefan Gustavsson på CredoAkademin. Han lyckas på något mirakulöst bygga sten på sten i ett resonemang samtidigt som han skapar känsla.

Jag kände en professor i retorik. Våra åsikter gick helt isär. Men genom sonderande samtal blev det också givande samtal. Här tillämpades ethos. Detta är nog den typ av samtal som jag helst för. Man nosar lite på varandras argument.

I grunden ligger enligt min mening logiken, men den behöver en budbärare. Om en sanning ska lanseras fastnar den bättre hos lyssnaren om vi har trevligt när vi pratar. Då går logiken hem.