tisdag 21 maj 2013

ATT SLÄPPA KONTROLLEN

Det svåraste ett controlfreak har att göra är att släppa kontrollen. Vet av egen erfarenhet, på jobb i myndigheter där jag lett medieverksamhet har jag haft ett påtagligt behov att dubbelkolla med forskarna vad som ska sägas och när. Det sitter i blodet, generna och uppväxten.

Det är klart att om jag hade samma jobb som min kompis kaptenen på Scandinavian, då blir det lite enklare. Han ska ha koll på, nästan, allt, men han kan inte dubbelkolla med meteorologerna. Han får helt enkelt lita på vad de säger om lågtryck, vindar och nederbörd. Han måste också lita på trafikledningen. Det är klart att skulle de börja prata jidderich då kanske en dubbelkoll vore på sin plats. Sannolikheten är dock rätt liten.

Jag tror, observera tror, att vi som råkar vara av arten controlfreak, att vi inte litar på andra människor fullt ut. Vi tror ibland inte att de är kapabla att leverera. Vi misstänker att de kommer att göra kapitalt fel och vilket projekt det än är, så kommer detta projekt att sluta i katastrof – om vi inte kollar ett par extra gånger.

Nu vågar jag påstå, observera påstå, att jag sakta men säkert börjar lita på att andra faktiskt är kapabla. Det kan, observera kan, bero på en ökad insikt om mina egna förmågor. Och plötsligt! visar det sig att de människor jag är inne i ett projekt med som jag råkar leda, att de blommar ut. De känner att jag litar på dem, då litar de på sig själva och det blir en väldigt trevlig uppåtgående spiral.

Receptet heter självtillit och det banar vägen för ganska mycket. Begreppet målstyrning får en ny innebörd. Gruppens medlemmar känner trygghet. De får mer energi och projektet blir bättre. Det blir roligare. Och när det blir roligare så känns inte ansträngningen så jobbig.

Bland management-filosofierna borde väl det i dag 2013 i Sverige vara ganska klart att målstyrning är överlägsen. Vi har för länge sedan lämnat bakom oss till exempel management by fear. Den sista exponenten jag såg i den skolan blev ganska kortlivad som generaldirektör.

Frågan vi ställer oss är hur vi förhåller oss till (1) oss själva och (2) till andra. Den västerländska grundfilosofin är att behandla andra som vi skulle vilja bli behandlade av dem och gillar vi oss själva är det lättare att gilla andra. Det underlättar att gilla sig själv, inte på ett narcissistiskt sätt, utan bara säga till sig själv det som är så lätt att säga till sina barn: Jag gillar dig.