BUBER FÖRFÖR

Ja. Vad kan intressera läsarna av denna blogg? Knappast turerna runt SD-politiker och deras uttalanden i fyllan, inte heller järnrören. Inte heller att SD trots SR:s förhoppningar medialt går stärkt ur krisen.

Som man bäddar får man ligga – det gäller även media med sina egna agendor – och efter att ha tigit ihjäl ett parti som kandiderade till riksdagen 2010 och lyckades ta sig in, som blev utsatt för ett hatiskt angrepp från en präst i Storkyrkan när de nyvalda SD-politikerna stolta klätt sig i landskapsdräkter och nu skulle in i det politiska finrummet, då får vi acceptera att de är en del av den svenska demokratin, det vore ganska odemokratiskt att hävda något annat. Själv röstade jag på Folkpartiet. Det känns bra.

Nej, vad jag tänkte ta upp är jag-du-möten. Martin Buber, den tyske dialogfilosofen är förstås allerstädes närvarande. ”Där dyker han upp igen” som en vän brukar säga. Han introducerade mig till Buber och det är en hel värld fångad i 8 pregnanta små böcker.

I ett sådant möte glömmer både du och jag framtid och historia. Det är nu! Då fångas vi i ett ögonblick där vi förenas. Det är riktigt bra och ger en känsla av välbehag. Så sant! Jag har faktiskt upplevt sådana möten och upplever dem fortfarande. Men hallå, skulle mellansonen ha sagt, är det alltid så?

Jag rannsakar mig och ser: Han har rätt. Det är inte alltid så. På måndag ska jag träffa yngste sonens lärare på ett utvecklingssamtal. Kanske skulle jag hoppas på ett jag-du-möte? Utan historien i skolan där han utsatts för diskriminerande behandling av läraren, utan tanke på kommande omdöme som betyder mycket för hans närmaste framtid? Nej, Buber får stanna i den dammiga och diminutiva bokhyllan. Här står mycket på spel och Buber är ibland mest för köksbordsfilosofer, för lika diminutiva människor som drömmer om peace-and-love och flower-power.

Kanske Neville Chamberlain på sitt besök i Berghof 15 september 1938 upplevde att han fick ett riktigt fint jag-du-möte med den man som skulle ödelägga Europa? De satt och glömde allt som föregåtts och de hade inte någon som helst tanke på de 55 miljoner människor som skulle dö i andra världskriget. Eva kommer in och serverar the. Neville tar en klunk, det är magiskt fint, han klappar en av de snälla och väluppfostrade schäfrarna och tänker att det är fred just nu. Just nu i detta fina ögonblick.

Buber har fina tankar men kan utnyttjas av sluga maktspelare. Till och med 11-åringen begriper att den han pratar med kan ha onda avsikter som kan skada honom. Han är förmögen att göra en enkel cost-benefit-analys av samtalet han är indragen i. Detta är inte den bästa av världar. Den är till och med ibland en värld som kan liknas vid ett nollsummespel. Sedan får köksbordsfilosofer hävda vad de vill med emfas -:)