KLIMATBUDGET SMART VAL

För ett par år sedan blev klimatbudgetar heta. Vänsterpartiet och Miljöpartiet drev krav om att kommunernas budgetar också skulle visa vilka effekter på miljön som den kommande verksamheten skulle ha. Miljösmarta budgetar på kommunal nivå länkas med nationella.

Poängen är uppenbar. En budget oavsett om du gör den för din egen del, för marknadsavdelningen eller för myndigheten, innebär att du planerar verksamhet. Något ska åstadkommas, skapas och detta skapande kan ses ur flera vinklar.

Ingen verksamhet alls är den mest klimatsmarta. Men om vi nu inte lägger ner projektet människa omedelbart, så kan vi med nollbudgetering se vad vi faktiskt vill åstadkomma. Vi kan, även om han är kritiserad, utgå från Maslows behovshierarki.

Då frågar den observante kommuninvånaren om mycket av det vi tar för självklart också verkligen är nödvändigt för att vi ska ta oss upp till femte steget som är självförverkligande? Lyckades inte gammelmorfar med det? Och ändå hade han inte internet, tv, Volvo V70 II eller en 40 fots segelbåt.

Nej. Det är andra värden här i livet som är hårdvaluta. När man ätit sig mätt, kan gå ut och känna sig trygg på gatan, dela sitt liv med andra i gemenskap, få uppskattning för den man är och sedan spänna bågen och se att man gjort något bra, då spinner man som en katt.

Kommuninvånaren fortsätter fundera och kommer på att han lever i en jämförande, en komparativ värld. Det som driver honom är faktiskt inte vad han själv har utan av vad andra har. Han måste hela tiden se vad avlägsna släktingar har, vad grannen har och vad den odräglige arbetskollegan har. Han måste stå på pinnen över i stegen. Han är inne i ekorrhjulet.

Detta hjul går bara runt och runt, men med eskalerande fart. Och snart havererar det. Det blir en finansbubbla, fastighetskris. Greker förödmjukar sig efter att ha levt över budget. Liv och samhällen går i kras. Det finns ett annat sätt att se på ökad konsumtion.

I naturen finns inga tillväxtkurvor som aldrig planar ut. De är S-formade. Skälet är att de annars skulle nå oändlighet och ett sådant begrepp finns bara på papper i den fysiska världen. Om vi nu vill ha någorlunda kontroll på ökad konsumtion i en budget och inte låta oss överraskas av att naturen tar kommando, då finns skäl att inte bara planera verksamhet på ett ekonomiskt sätt utan även av att följa denna budget, oavsett vilken skärning den har.

När amerikansk underskrift sattes på Förenta nationernas klimatkonferens i Köpenhamn 2009, var det efter krav på en fullständigt urvattnad överenskommelse om hur den globala uppvärmningen skulle bromsas.

Orsak: Konsumtions- och levnadsvanorna i USA går inte att ändra på. Det vore självmord av en president att tvinga invånarna i Los Angeles att åka kommunalt. Men eftersom tillväxten i USA liksom i alla andra kända ekonomier inte kan nå oändligheten kommer ändå konsumtionen att regleras. Det vore smartare att sköta detta efter eget huvud.