Five W:s. Fem varför. Det är kärnan i den process som startar på Toyota när något går snett, när någon gjort fel. På Toyota och företag som tagit efter, skuldbeläggs inte den som gjort fel. Istället ställs frågan: Varför gjorde han eller hon fel? Fokus kan ställas på utbildningen. Varför lärdes det inte ut? Varför sparade företaget på utbildningen? etc.
Det är ett sympatiskt sätt att se på fel. Vi skuldbelägger inte en person. I stället frågar vi oss varför. Processen gagnar företaget som premierar anställda att göra i stället för att inte göra. Systemfel i organisationen kan bli åtgärdade.
Samtidigt lyssnar jag på domstolen i Oslo. Domaren berättar sakligt om alla som blev skjutna på Utöya. Det är en lång serie av namn, födelseår och vart skotten träffat. Breivik är dömd till 21 år. Frågan är om norska staten, domstolen, norrmännen, anhöriga skulle lägga fokus på att förstå Anders Behring Breivik?
Nej. Han har klivit över gränsen för vad som är acceptabelt. På femte varför? skulle svaret blivit att han blev född. Det är inte mycket vi kan göra åt det. Vi får leva med att rötägg föds och en dag begår ett brott mot mänskligheten.
Skulle vi ha förstått Adolf Hitler? Josef Stalin? Pol Pot? Neil Chamberlain gjorde ett försök 1938 att förstå en man som på sin agenda hade att ödelägga Europa. Denna empati var bortkastad och det förstod andra politiker i England. Winston Churchill ställde inga frågor. Han levererade svar.
Titta på din omgivning. Det finns säkert någon person du anser vara skadlig för dig. Ska du ställa frågan varför? Vad driver din sambo att misshandla dig? Det blir många varför. Så många att själva misshandeln blir en mindre fråga. Det är du och dina varför kvar. Istället ska du säga dig själv att detta inte är acceptabelt och ta konsekvenserna.
Vi är många som gärna förlåter en handling som upprepas om och om. Prästen i den kyrka vi inte längre besöker förlåter på uppdrag våra synder söndag efter söndag. Vad är meningen med det? Borde inte en förlåtelse vara villkorad?
Empati är stort. Men att säga att här går gränsen är större. Det gäller Breivik såväl som dina plågoandar på närmre håll.
1 kommentar:
Det ena utesluter inte det andra.
Först åtgärdar man det akuta problemet. Som idag.
Sedan frågar man ändå varför. Inte för att befria från ansvar, men för att förstå hur det kunde hända, och varför det skedde. I enda syfte att det aldrig mer ska kunna upprepas, varken av honom eller av någon annan. Därför, och bara därför, måste man fråga sig varför det kunde hända, varför det inte fångades av samhällets förebyggande skydd, varför det gick att skaffa vapen osv. Och i förlängningen, varför någon triggas att medvetet utföra en sådan handling. Och med lärdom av det se till att det aldrig mera kan hända. Även om någon annan, någon gång, skulle få lika galna idéer.
Om detta handlar Toyotas filosofi. Att se till att det inte kan hända igen, oavsett vad individer än får för sig.
Skicka en kommentar