Problemet, eller
möjligheten, är inte hur mycket vi har, utan att vi jämför oss med andra, hur
mycket dom har. Min lilla erfarenhet är att människor jag möter är så förbålt
intresserade av att försöka definiera mig på deras stege. Då är det väldigt
viktigt att hen står på pinnsteget över mig. Varför måste vi jämföra oss med
andra?
Jag tror att det här med att
alltid jämföra sig med andra bottnar i svag självkänsla. Den stärks när vi
faktiskt är bättre än den vi möter. Mycket av vårt lilla samhälles problem har roten här. Om vi jämför oss med hur folk hade det under början av
1700-talet i Sverige, så är alla i dag med råge över nästan alla då. BNP har
ökat från 7000 kr om året till 400000. Men dom som levde då blir knappast
tillplattade av vårt överlägsna välstånd. Dom ligger under gravstenar och vi
kan inte spegla oss i deras skam.
När jag i början av 80-talet
satt på t-banan stötte jag ihop med en avlägsen, intellektuell släkting. Hon
frågade vad jag höll på med och jag svarade: ska publicera dikter. Hennes
ansikte krympte, men snart log hon, det var bara ett privattryck. Jag unnade
henne gärna den glädjen.
Kan mänskligt värde uttryckas i kronor och ören? Är Ronald Biggs, den store tågrånaren 1963 som stal i dagens penningvärde 400 miljoner kr bättre än du eller jag? Är Nigerias ex-president Sani Abacha som överfört (analys av grannen på Oxön, Jesper Roine) mellan två och fyra miljarder dollar till sig själv av sitt lands intäkter bättre än du eller jag?
Nej. Jag tror att vi måste
bottna i oss själva, ge faen i stegar och se till vårt eget värde. Jag är inte ”bättre”
än grannen. Jag är bra som jag är. Jag hoppas verkligen att den insikten ska nå
alla.
Om vi i stället under hela
vår vakna tid ser att vi står i ett steg och är på gång att lyfta ena foten för
att ta nästa, och det steget kan föra framåt, då kan vi bli bättre, och det
gärna utan att vi möter någon som är i behov av att vara bättre än vi är.
Jag har inget emot
löneskillnader, de är en del av tillvaron, men inget skäl att sätta sig över
andra. Inte heller är intellektuella tillgångar en anledning att se ner mot sin
nästa. Varje människa bär på något stort.
Per
2 kommentarer:
klokt , särskilt sista stycket är väl värt att citera
och jag hoppas det är ok, för man kan ja "dela" på Fejjan
// Alf Bohman
Så utomordentligt klokt. Så kan bara en person med inre harmoni uttrycka sig.
Skicka en kommentar