Läs om du har förmåga att gå
på planka och tugga tuggummi samtidigt, om du tycker att det finns två sidor av
samma mynt, om du både vill äta och baka en ny kaka.
Om fördelning: Det finns
mycket pengar att hämta, närmare bestämt 800 miljarder gömda kronor i HSBC
Bank. Där går lien och pengarna lyfts fram för beskattning, de går till
välfärden. De går till människor som av olika anledningar har det besvärligt.
Men det handlar inte om beskattning av Astrid Lindgren med 102 procent 1976. Strävar någon efter 102 procent i dag?
Med Jämlikhetsanden 2009 började forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett en odyssé i närmast
messiansk anda. Ojämlikhet är roten till de flesta plågor samhällen kan drabbas
av, från tonårsaborter till mord. Det visar forskarna med korrelationer i
databaser hämtade från hela världen. Dock lyser belagda orsakssamband med sin
frånvaro, även i nytrycket 2012, där författarna påstår sig bemöta kritik.
Nu verkar själva grejen vara
att ojämlikhet i sig inte är problemet eller problematiken. Låt oss göra ett
experiment.
A
och B
Vi tar två personer, rycker
upp dem från deras tillvaro i Helsingborg. En, A, är direktör, leder ett litet
företag som säljer IT-tjänster. Den andra, B, går i ett arbetsmarknadspolitiskt
program, Fas 3. Vi sätter dem i olika delar av brasilianska Rios slum. Sätt
igång och klara er, ni har likadana möjligheter.
Snart visar det sig att A
inte bara får mycket mynt och sedlar i sin mugg, han tar också ett lån på
30.000 real med löptid tre månader
under dödshot från kvarterets gangster. Pengarna använder han för att dra igång
tidskriften Situation Rio, som säljs
av hemlösa som också vill tjäna pengar. Journalisterna och trycket får en
tredjedel av intäkterna, de hemlösa en tredjedel och A en tredjedel.
B börjar nu tycka att allt
är för jävligt. Men en dag kommer A förbi och de upptäcker att båda är från
Sverige. A låter B få en syssla han klarar av, att sköta pappersutensilierna på
A:s kontor. Där styr A Situation Rio.
Uppenbarligen är det
ojämlikt i Rios slum. Men vad det är, är ojämlika förmågor. En del har större
förmåga än andra att skapa välstånd. Om man som i Jämlikhetsanden inte förstår,
eller vill förstå det, då blir framtidsdrömmen ett samhälle där alla har det
lika uselt.
Jag är själv inte kapabel att skapa någon större ekonomisk förmögenhet. Jag trivs ändå och är glad att
det finns pengar i statskassan som regeringen kan fördela. Men den som tror att
finansminister Andersson kan ösa ur en jättelik skattebinge modell Joakim v
Anka, den är det helt enkelt synd om. I början av 1700-talet låg BNP per capita
i Sverige på ungefär 7.000 kr i 2012 års penningvärde. 2012 var den omkring
400.000 kr. Det är många risktagningar och förluster bakom den ökningen.
Så, och nu hoppas jag att
vi alla tycker att 400.000 kr är mer 7.000 kr och att denna större summa också
kan användas till fördelning. Då måste det finnas 400.000 kr. Det finns
det om människor liksom A får bygga välstånd.
B ska
upp
Nu ska A beskattas för sin
verksamhet, självklart. Men han kommer alltid att ha det ekonomiskt bättre än
B. Och ingen räcker väl upp handen och påstår att båda ska ha det lika uselt
som B?
Jämlikhet är inte ett mål i sig, inte heller ojämlikhet. Ginikoefficienten är ett mått på jämlikhet. 0 innebär total jämlikhet, alla har exakt lika stora (eller snarare små) tillgångar. 1 står för total ojämlikhet (hur den nu ska se ut?).
Det säger sig, om man har en socialliberal syn, att vi ska ligga någonstans mellan 0 och 1. I Sverige ligger vi lågt här, 2011 var ginikoefficienten för Sverige 0.18 om vi inkluderar välfärdstjänster, lägst i världen. Den positionen tror jag inte så många svenska jämlikhetsivrare bryr sig om.
Problemet är inte att A
tjänar mer än B. Problemet är att B tjänar så lite. B ska upp och det ska göras
utan att A vingklipps. Taket upp i a-kassan, som är en tidsbegränsad
ersättning. Försäkringskassan slutar jaga cancersjuka i livets slutskede. Premiera
människor i arbetsmarknadspolitiska program som anstränger sig. Det är en
livssyn om alla människors lika värde, inte monetära värde utan mänskliga
värde. Lycka mäts inte i kronor.
Du tycker kanske att jag
står på två ben, propagerar än för det ena, än för det andra? Det är helvetet,
eller snarare paradiset, för en socialliberal som drar nytta av entreprenörens
drivkraft utan att slå undan benen för honom eller henne och som samtidigt
delar ut av den tillväxt som skapas. Det är linje 3 i svensk politik. Jag ser
att fältet är öppet för den linjen.
Sluta svansa för kapitalet,
dra nytta av det. Se tiggerskan under bron. Gläds åt den arbetslöse som tar tag
i dagen. Och sätt upp en staty över Ingvar Kamprad när han gått vidare till nästa tillvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar