TILLVÄXT SKAPAR VÄLSTÅND, JA ELLER NEJ?

Om tillväxt och välstånd finns (minst) två uppfattningar: A anser att vi inte behöver tillväxt för att skapa välstånd. B hävdar motsatsen. Låt oss titta på A:s uppfattning.

A menar att det finns gott om pengar, det är bara att ta från de rika, från företagen som inte bara suger ut arbetskraften utan även manipulerar konsumenterna och skattemyndigheterna. Där finns så mycket pengar att hämta så det räcker gott för att dela ut till människor som har det svårt. Det behövs ingen tillväxt!

B å andra sidan menar att det måste finnas något att fördela. B hävdar att om vi har tillväxt i ekonomin så ger det utrymme för reformer, för bättre hälsovård och därmed ett högre välstånd. B tycker att detta är självklart.

Jag har kollat på statistik, väl medveten om att den just visar statistiska samband. Det behöver inte vara kausala eller orsakssamband:

Folkhälsoinstitutet (2005) visar åldersstandardiserad dödlighet i olika dödsorsaker (tumörer, cirkulationsorgan, infektioner etc.) 1911 låg sådan dödlighet i Sverige på 1500/100 000. 2001 var samma siffra 600/100 000.

BNP per capita var 1911 28 000 kr. 2012: 374 000 kr. (Historia.se, Stockholms Universitet)

Jag vet att det här med statistik kan vara jobbigt, men låt oss titta på en annan välståndsparameter, spädbarnsdödlighet. 1750 låg den på 225/1000 och år 2000 så nära noll att den inte syns i Folkhälsoinstitutets skrift Hälso- och Samhällsutveckling i Sverige. 1750 var BNP per capita 7 400 kr.

Nu måste vi anlita vårt sunda förnuft. Kan det ligga något i statistiken? Och stämmer den slutsats vi skulle kunna dra av denna statistik med vår erfarenhet?

A skulle kunna retirera. Det gör nog inte A. I stället letar nu A efter komman och nyanser i statistikstyckena. A försöker och hugger till med signifikansen! Är siffrorna valida? Eftersom A har en livsuppfattning som går ut på att storkapitalet styr Sverige och roffar åt sig biter inte ett logiskt resonemang.

B å andra sidan ser gärna att välståndet fortsätter utvecklas och tycker att statistiken stöder hans resonemang. Utan tillväxt inget välstånd. A ringer upp B. Efter hälsningsfraserna känner A att det kokar.

"Det vet man ju hur det är med företagen, skulle vi få in allt de stjäl, skulle det räcka!" säger A.

"Men om vi inte har några företag?" svarar B.

"Det är bara att förstatliga."

"Så företagen bidrar inte med arbetstillfällen? Och tillväxt och välstånd har inget samband?"

"Nej."

"Och drivkraften hos entreprenörerna, den ska inte tillvaratas?"

"Pengar är ingen drivkraft."

"Men en viktig."

"Man jobbar för att det är roligt."

"Det är väl inte hela sanningen?"

"Om samhället ordnas så att alla får jobba med de tycker är roligt."

"Självklart. Men BNP 1750 låg på 7 400 kr, hur långt räcker det 2013?"

"Nu kommer du med siffror igen! Du debatterar, jag vill samtala."

"Och välståndet har ökat sedan 1750..."

Här lägger A på luren.

A och B har riktigt roande debatter eller samtal. Mest debatterar de nog för att testa sina argument, liksom vid riksdagsdebatter är inte målet att nå konsensus utan att stärka sin egen låda av uppfattningar.