ATT HA RÄTT - ELLER FEL

Förra veckan var jag på kurs. Väddö och Luftvärnsbyn bjöd på ledarskapsutbildning för ungdomar. De fick en riktigt bra start på sitt ledarskap. I ett av passen gick läraren, en sociolog jag hört förut - erfaren, han kan sitt område, sociologen gick igenom hur vi förhåller oss i grupper. Ungdomarna kommer att möta många människor, en är den som alltid ska ha rätt.

Den som alltid ska ha rätt är en rätt tragisk figur. Hen står på skakig grund och måste i varje samtal bli bekräftad genom att hen har rätt och motparten i samtalet fel. Det blir ganska torftiga samtal, har egen erfarenhet av den som alltid ska ha rätt.

När hen sätter igång är det bara att lyssna, varje invändning möts med ett "Jag har inte talat färdigt!". Bästa strategin borde vara att sluta med dessa samtal, men som den idiot jag är blir det nya. Kanske utför jag en liten studie av hens inre, en undersökning som tar flera år. Jag adderar hen i mitt minne och där har jag en hel del karaktärer. Såväl roliga som mindre roliga.

Men ibland kan det här med att ha rätt och fel också vara ett utslag för dominans. En förälder som vägrar klippa den berömda navelsträngen, kan uppfatta att han eller hon måste utöva inflytande på sina vuxna barn.  Det är förstås inte bra. Om det vuxna barnet går med på denna lek, kan det få ödestigra konsekvenser. Det vuxna barnet förblir barn.

Hur borde det då vara? Antag att du och jag diskuterar monarkin. Du är monarkist och jag vill ha en president. Det är två tydliga poler. I stället för att vi nu säger: Du har fel, så lyssnar vi intresserat på varandras argument. Vi nosar på dem och vi för ett sonderande samtal, som min vän retorikprofessorn skulle ha sagt. Vi lär oss av varje samtal.

Varje dag kan vi lära oss något, och genom att vi lär oss något så växer vi. Den som alltid har rätt lär sig förstås ingenting, hen kan ju redan allt. Hur tröttsamt  är det inte att ha tagit på sig en sådan patient, eller individ som ska ge underlag för en människotyp!

Det blir förstås ännu svårare när vi samtalar om allting och vad som kan ligga bakom allting.  Då handlar det ju inte bara om kung eller president, då är det verkligheten som ligger i potten på spelbordet. Här har jag lärt mig att lyssna med respekt och sista ordet är inte sagt innan sista andetaget.

Vi som älskar att resonera ger oss gärna in på samtal om stort och smått. Det blir lite av ett livselixir, att alltid gå och fundera på hur saker hänger ihop. Det är en spännande värld. Och blir ännu mer spännande när vi samtalar om den.