VI SAKNAR DIG JOHNNY CASH

Det mesta finns på Youtube. I sommarregnet lyssnar jag till och ser Johnny Cash: Hans spelning på San Quentin inför jublande fångar. Och hans inläsning av Nya Testamentet. Det är en trygg stämma som ger liv åt Matteus.

Johnny Cash var idol för konstnärskompisar jag hade på 80-talet. Janne Jönsson satte upp pjäsen ”I väntan på Godot” med interner på Kumla, som tröttnade på att vänta och sjappade under turnén i Göteborg. Janne satte också upp den på San Quentin. Han blev kompis med Cash. Det är stort.

Jag frågar mig var män eller kvinnor med Johnny Cash´ lyskraft finns i dag? Det finns inga i Fullersta, inte i Huddinge, inte i Stockholm, Sverige eller resten av länderna. Det är tråkigt för förebilder gör nytta, de ger energi, drivkraft, entusiasm.

Idrottare har vi, främst Zlatan. Han är underhållande att se. Han är en stor fotbollsspelare. Men han saknar något – den spirituella dimensionen. Han kan vara en klippa som blickar framåt efter fiaskot i EM. Utanför planen har han inte mycket att förmedla.

Politiker? Sedan Olof Palme och Gösta Bohman är det tunnsått med politiker som ger oss väljare inspiration. Politiskt korrekta unga män och kvinnor tycks förvalta sina uppdrag med lagen om minsta möjliga motstånd som måttstock. Undantaget är Carl Bildt.

Politiker: Under Almedalsveckans första fem dagar spreds 100 000 tweets. Gjorde något av dessa intryck på dig? De seglade över mitt huvud. För två sedan fastnade dock ett: Bränn inte pengar, vi behöver dem #Almedalen av Frälsningsarmén apropå Feministiskt Initiativs sedelbränning.

Rannsaka dig själv: Om du inte anser dig vara ledaren med stort L i din lilla sfär här på Jorden, skulle det inte sitta förbannat bra med någon som gick före dig, som ger dig inspiration i vardagen, som vänder trötta måndagsmorgnar till avstampet för en flygande vecka?

Det finns ett vakuum, ett tomrum utan energi som väntar på att någon ska göra entré och fylla det. En människa som brinner för en idé och som ger liv åt alla människor som i dag famlar efter fyrbåken. Då vore det trevligt om vakuumet fylls av en ljus kraft.

DEN IDEALE LEDAREN OCH GRUPPEN

Hur ser han eller hon ut? Flockledaren som går i spetsen för familjen, företagets marknadsavdelning, inköpsenheten på myndigheten eller församlingen? Vi vet alla vad vi önskar oss av en ledare. Här är några önskemål.

Chefen som är ledare i detta inlägg, vilket innebär att han eller hon har befogenhet att styra och ställa, förvaltar i bästa fall denna roll så att alla i gruppen blommar. Det betyder att gruppmedlemmarna får grundläggande behov tillfredsställda.


Alla vill vi känna vi att vi tillhör vi, det vill säga att vi inte exkluderas ur gruppen. Alla är med i gemenskapen. Utstötning leder till obehag, en reaktion nedärvd sedan människor började uppträda i grupp, det vill säga från starten för mänskligt uppträdande. Med den kunskap och insikt vi har i dag förstår vi att vårda tillhörighetskänslan. Ledaren skapar en grupp där alla är med. 


Ledaren tar förstås ett annat behov ad notam: Gruppmedlemmarna vill utveckla sina anlag. Det gör vi bäst om ledaren och gruppkulturen uppmuntrar initiativ från medlemmen som visar sig vara bra på att göra något, att genomdriva en marknadsplan, att skriva ett pressmeddelande, att försöka sig på något nytt som att fälla en björk efter successen med slyet. Om och om igen ska medlemmarna upp på femte steget i Maslows trappa för behov, känslan av att förverkliga sig själv. 


Ledaren fortsätter att fundera och kommer på att taggarna ska vändas utåt. Han eller hon ska försvara sina gruppmedlemmar från yttre faror. Inåt ska han eller hon visa kärlek och respekt för gruppens medlemmar. Det ger trygghet och utifrån den tryggheten utvecklas gruppen. Vilket låter bäst tycker du: Den som uppträder utan ryggrad utåt och driver tyranni inåt eller är tuff utåt och skapar trygghet inne i gruppen?


Vi behöver alla syfte, mening och mål. Med en kompass, en lysande fyrbåk i vinternatten, en polstjärna, blir det så mycket enklare att navigera i tillvarons turer. Ledarens uppgift är att skapa förutsättningar för att gruppen och medlemmarna tar sig fram i labyrinten. Om nu ledaren lyckas med detta är han eller hon värd ett Nobelpris. Ledaren fungerar.


Men när ledaren inte fungerar? Då får du fundera om du vill lämna gruppen eller ta fajten om ledarskapet. Misslyckas du med denna fajt blir det respass. I Sverige är vi så förbannat rädda för att lätta ankar. Med få jobb och många som söker är det en utmaning. Men att byta sandlåda kan ge möjligheter att komma till en grupp med en ledare som fungerar.