BESSERWISSERN I BASTUN

Har du också stött på honom? (för det är i 99 procent av fallen en han.) Har du och hur ofta konfronteras du med mannen som ska förklara hur det ligger till? Som vet allt oavsett vad som i ett samtal kommer på tapeten?

Jag har. Kommer just från föreningens bastu. Som bastuansvarig är förstås min granne expert på bastubadning. Det är bara att nämna ventilation så kommer en lång drapa. Men han är också expert på annat. På allt. Från demens till företagsledning.

Det är ingen idé att försöka sig på ett samtal utan att snällt lyssna i bastuhetta och artigt ställa följdfrågor. För min och mångas förbannelse är att artighet sitter i ryggmärgen. Vi kämpar på och låtsas lyssna. Men det känns inte hederligt.

Hjärnan koagulerar i bastun när jag ser ett självutnämnt uppslagsverk som vräker ur sig nonsens. Inget ont med kunniga experter som pratar om något du är intresserad av. På FOI fanns flera uppslagsverk, encyklopedier, inte bara på hyllorna i biblioteket utan många forskare som gärna delade med sig av sina slutsatser.  Det var förstås spännande att lyssna, särskilt till försvarsanalytikerna som gav nytt sken över frågor som jag var nyfiken på. De adderade till mitt vetande och de förtjänade att berätta.

Men besserwissern i bastun, mittpunkten i världsalltet som då och då säger sig bli bekräftad av CNN eller BBC, han som ser varje påstående som en fråga, som harklar sig, går ner med rösten en halv oktav, då vet du att här kommer en 20 minuter lång utläggning om den politiska utvecklingen från kejsar Augustus till Olof Palme och du känner i förväg till allt som kommer. Då sätts din empatiska förmåga på prov.

Vad jag vill sätta fingret på är det sociala kittet. Våra trevliga följdfrågor. Vår nedärvda artighet. Att allt ska vara så gemytligt. Vad är alternativet? ”Du låter som en uppdragen papegoja och det du säger är trams.” Att säga något sådant är inget mindre än en krigsförklaring.

Empati, som Joanna Rose lyfter fram i Forskning & Framsteg (6/2011), är ett socialt kitt. Hon skriver om en av världens främsta primatforskare, Frans de Waal. ”Empati innebär att vi har kapacitet att vara i samklang med andra.” Empati har enligt de Waal funnits sedan historiens begynnelse.

Vi går till Wikipedia: ”Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att kunna handla i enlighet med detta.” Då krävs i ett samtal mellan två personer att minst den ene har empatisk förmåga för att det inte ska bli en kraschlandning. Du kan själv räkna ut hur det skulle gå med två nivellerade uppslagsverk i en bastu.

FEM VARFÖR GÄLLER INTE BREIVIK

Five W:s. Fem varför. Det är kärnan i den process som startar på Toyota när något går snett, när någon gjort fel. På Toyota och företag som tagit efter, skuldbeläggs inte den som gjort fel. Istället ställs frågan: Varför gjorde han eller hon fel? Fokus kan ställas på utbildningen. Varför lärdes det inte ut? Varför sparade företaget på utbildningen? etc.

Det är ett sympatiskt sätt att se på fel. Vi skuldbelägger inte en person. I stället frågar vi oss varför. Processen gagnar företaget som premierar anställda att göra i stället för att inte göra. Systemfel i organisationen kan bli åtgärdade.

Samtidigt lyssnar jag på domstolen i Oslo. Domaren berättar sakligt om alla som blev skjutna på Utöya. Det är en lång serie av namn, födelseår och vart skotten träffat. Breivik är dömd till 21 år. Frågan är om norska staten, domstolen, norrmännen, anhöriga skulle lägga fokus på att förstå Anders Behring Breivik?

Nej. Han har klivit över gränsen för vad som är acceptabelt. På femte varför? skulle svaret blivit att han blev född. Det är inte mycket vi kan göra åt det. Vi får leva med att rötägg föds och en dag begår ett brott mot mänskligheten.

Skulle vi ha förstått Adolf Hitler? Josef Stalin? Pol Pot? Neil Chamberlain gjorde ett försök 1938 att förstå en man som på sin agenda hade att ödelägga Europa. Denna empati var bortkastad och det förstod andra politiker i England. Winston Churchill ställde inga frågor. Han levererade svar.

Titta på din omgivning. Det finns säkert någon person du anser vara skadlig för dig. Ska du ställa frågan varför? Vad driver din sambo att misshandla dig? Det blir många varför. Så många att själva misshandeln blir en mindre fråga. Det är du och dina varför kvar. Istället ska du säga dig själv att detta inte är acceptabelt och ta konsekvenserna.

Vi är många som gärna förlåter en handling som upprepas om och om. Prästen i den kyrka vi inte längre besöker förlåter på uppdrag våra synder söndag efter söndag. Vad är meningen med det? Borde inte en förlåtelse vara villkorad?

Empati är stort. Men att säga att här går gränsen är större. Det gäller Breivik såväl som dina plågoandar på närmre håll.