Få samtal blir så livliga som när ojämlikhet och det sätt
ekonomin är ordnad, kommer på tal. Möjligen slås de av stridsäpplet vad ligger
bakom allting? Om de här frågorna har de flesta åsikter och kom inte och säg
att du tänker göra som Kronblom i soffan i stället för att ta dig till
valurnan.
Foreign Affairs har legat till sig och jag går tillbaka till
understrykningar. Först menar författaren, professor Jerry Z. Muller, att
kapitalism har möjliggjort välfärdsstaten. Genom den specialisering som
utnyttjades i tidig kapitalism, att vi inte bara producerar det vi behöver
själva utan det vi är duktiga på, växer ekonomin och det finns resurser att
omfördela för staten.
En del lever på små medel, andra på större. Entropin driver
oss till ansträngning, för även om vi gör något vi tycker är jättekul så finns
det moment av slitgöra i allt. Just nu när sommaren ännu sätter agendan för vår
puls, kan det finnas utrymme för en morot.
Om vi tittar på begreppet ojämlikhet kan vi fråga oss varför
en del blir fattiga och andra rika? Det kanske handlar mindre om ojämlika
möjligheter, utan mer om ojämlika förmågor att utnyttja möjligheter? Själv har
jag valt en karriär som inte gjort mig rik, men jag är nöjd ändå. Det är klart
att jag liksom de flesta jag känner är drivna av att tjäna pengar, men jag
lider inte av att andra tjänar mer än jag.
I vårt välfärdssamhälle är det största problemet med
ojämlikhet en jämförande livssyn. Vi har alla mat. Hemlösa erbjuds tak över
huvudet. Detta givet blir vi ordentligt upprörda över fallskärmar och AP-fondernas
lyxliv. Varför? Jo. För att det är ojämlikt. Vi andra kan inte, om vi skulle
vilja, gå på Operabaren varje kväll. Vi kör inte dyra SUV:ar.
Den jämförande livssynen är inte bara ett problem bland mina
kamrater i samma låga inkomstklass som jag själv befinner mig i, utan även hos
villaägaren i Djursholm och hans golfkompisar. Det är på något sätt så viktigt
att rangordna din nästa i en stege. Kampen blir nu att definiera hur stegen ser
ut.
I min värld är inte direktören mer värd än städerskan.
Kanske är städerskan intresserad av teologiska frågor, av filosofi och här är
direktören helt borta. Inget snack om saken vem jag skulle tillbringa en timme
med. Men kanske har direktören en genomtänkt syn på det jag är intresserad av?
Det blir meningslöst att rangordna direktörer och städerskor.
I valet 2014 ska Sveriges politiska ledning utses. Var står
alternativen, Alliansen och det röd-gröna blocket? Kommer vi att få en regering
som bidrar till att den förödande stegen vi använder för att rangordna varandra
försvinner? Ekonomiskt är alternativen 2014 intill enäggstvillingar lika.
Men, hold your horses,
är det regeringens sak att påverka ett paradigm? Jo. Jag är övertygad om att
regeringen, utöver att se till att alla har mat och tak över huvudet, också har
möjlighet att påverka hur vi ser på andra, hur vi värderar andra. Det kan vara
en tuff uppgift, men jag tror att vi skulle må bättre om vi hela tiden inte
sysselsatte oss med att rangordna varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar