För 38 år sedan i den lilla staden Poole i engelska Dorset vistades jag under ett par veckor hos familjen Cumner. Familjefadern Horace hade troféer på spiskransen. Jodå, han hade både spelat för Arsenal och sitt land, Wales.
En eftermiddag öppnade jag den gula boken, också på spiskransen, av en engelsk fotbollsspelare som berättade om sina minnen. Jag bläddrade, och plötsligt! handlade det om en cup alldeles efter kriget där England i finalen på Wembley mot Wales låg över med ett mål. Men då, gjorde Horace Cumner hat trick och Wales vann. Horace Cumner hade tidigare tillfrisknat på ett mirakulöst sätt från en brännskada han fått på en u-båt. Han kom igen och blev en legend. Så ofta jag kunde berättade jag sedan om detta. Inför 50 000 krigströtta åskådare gjorde han succé!
Nu, i förra veckan, slog jag på Horace Cumner. Men webben stödde inte mitt minne. Någon match hade inte ägt rum på Wembley, än mindre hade Horace gjort tre mål. Matchen hade ägt rum i Liverpool året före och Horace hade då gjort ett mål. Jag hittade till och med en pdf på boken "Football Ambassador" av Eddie Hapgood, samma bok jag läst för knappt fyra decennier sedan. Där fanns delar av mitt minne, men inte hela.
Jag måste nu för mig själv inse att detta minne var felaktigt. Sitter inte alls hårt åt. Det kan till och med stärka min självuppfattning. Vad hade alternativet varit? Att bortse från information som inte styrker min bild av det jag varit med om? Att skapa en historia som inte är sann?
Det går att förändra befintliga minnen (och plantera falsk). Det hävdar psykologen och professorn Elizabeth Loftus. Hon har ägnat sitt yrkesliv åt forskning om vårt minne. Hon har studerat både bortträngda minnen och planterade, i rättsfall.
I bland hamnar man, du och jag, i samtal där en händelse för många år sedan kommer på tapeten. Det kan då bli så att vi har kapitalt olika minne av den händelsen. Det blir lika viktigt för dig som för mig att hävda vår egen version. Vi ger oss inte och hur trivial händelsen än är betraktar vi vår bild som riktig. Den är också viktig för den är en del av vår personlighet. Om jag backar på detta minne, ska jag då också backa på andra minnen, på alla minnen? Det blir inte mycket kvar av mina minnen och min personlighet.
Jag tror inte att hela ens person står och faller med ett minne av en händelse. I stället finns skäl att söka den sanna bilden. En sanningssökare väjer inte för att kolla sina egna minnen. Då blir han eller hon så mycket starkare. Motsatsen: Den som överbevisad klänger fast vid felaktiga minnen står på lös grund.
Minnen är en viktig del av vår person - låt det ge en sann bild. Då blir vi sanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar