ENTROPIN DRIVER

Entropi. Smaka på det ordet. Du kanske tycker att det smakar illa. Du vet inte vad det betyder. Eller du tycker att det är jättegott. Jag tycker att smaken är helt ok. Wikipedia: Entropi är en fysikalisk tillståndsfunktion, betecknad S. Inom statistisk mekanik kan den ses som ett mått på sannolikheten för att ett system skall inta ett visst tillstånd, inom termodynamik snarare som ett mått på hur mycket av värmeenergin i ett system som inte kan omvandlas till arbete.

Entropi bygger på skillnader, att ett tillstånd kan öka eller minska. I universum går vi mot högre (låter bakvänt) entropi. Vi kommer – oavsett vilken smak vi har – att gå mot en universell och ljummen värmedöd. Inga skillnader. Det är en sanning. Ska vi också fatalistiskt inordna oss där?

Den lilla sanning jag har är att entropi är bra. Den driver oss att antingen ta fajten och lyfta oss till en högre ekonomisk nivå eller kapitulera och surfa vidare på minimala resurser.

Frågan uppstår efter förra inlägget på denna blog. Är det bra eller inte att det finns inkomstskillnader? Det visar sig att Richard Wilkinson, grundare av Equality Trust, menar att det mesta av vårt samhälles brister beror på att folk tjänar olika mycket.

Som uppmärksamma läsare sett har Equality Trust en agenda, inkomstskillnaderna ska utjämnas. Entropin ska bort. Genom liksom i universums utjämning av villkoren kommer allt att bli lyckligt.

När jag ser pojkar i 12-årsåldern blicka framåt, då ser jag att de vill upp till en nivå där de kan leva ett liv som faktiskt ger dem ett högre välstånd. Även om de i dag inte är där, så är de är i tanken. De kommer att kämpa med utbildning och jobb för att nå dit. Vad åstadkommer de med det?

Vad 12-åringen uppnår i dag: En kämpaanda. Vad 12-åringen kommer att uppnå: Verksamhet. Med fler kronor på kontot i blicken har han drivet att jobba på. Han och hans kamrater som inte varit med i Unga Örnar kommer att jobba och slita för att uppnå sitt mål, och inte bara sitt eget, Sverige tjänar på att de knallar på. Det skapar välstånd, för inget välstånd utan någon som betalar för det.

Att sitta bekvämt tillbakalutad och nedanlåtande snegla på 12-åringen kanske ger betraktaren en känsla av att hen nog vet bättre, att denne unge man inte förstår sitt bästa, att det bara är att rösta fram en regering som lyckas få riksgälden att trycka fler sedlar. Mer sedlar måste ju innebära mer pengar! Tråkigt nog är sedeln en fordran som kräver säkerheter.

Vi börjar nu närma oss drömmarens, utopistens rike. Inget fel med visioner, men verkligheten är fortfarande hård. Någon ska producera, snart är 12-åringen där. Vi som är äldre kan bara hoppas att han lyckas, för det ligger på hans axlar att skapa det välstånd vi ska vila på under pensionen.

Det faktum att 12-åringen kommer att slita med böckerna under fem år på universitetet istället för att serverera hamburgare på McDonalds, ger dig och mig bättre framtidsutsikter.

Därmed inget sagt om att den undre kvartilen i inkomstligan ska upp. Det behöver inte betyda att den övre ska mosas ner till undre. Ett samhälle, likt det svenska, som mår hyggligt bra låter alla som anstränger sig att tjäna mer. Det är en fråga om inställning: Ska jag bli ett offer, eller ska jag förvalta de egenskaper jag fötts med?

Man kan inte skylla sin ekonomiska nivå på föräldrarna eller samhället, i alla fall inte i Sverige. Här är genom socialdemokrater och näringslivet i förening en grundplatta lagd som ger alla möjlighet att uppnå sina drömmar. Behövs bara jordmån – tro på dig själv och sträva mot ett högre (ekonomiskt) tillstånd. Det behöver inte betyda att du glömmer de mjuka värdena.